fredag 20 december 2013

ÄNGLAVAKT

Nu har man väl börjat landat lite efter Tisdagens hemska olycka och tänkte därför skriva vad som hände. Många har väl läst lite kortfattat på Facebook samt den osanna variationen från UNT. Men ja, här kommer allt från start...

Innan träningen frågade jag mamma om hon skulle åka med och kolla nu när det ändå var årets sista hoppträning eftersom Tusse har varit så himla fin dom senaste gångerna och vi har utvecklas massor som ekipage. Mamma velade först men sa sedan att hon skulle åka med.

Hoppträningen gick jätte bra och Tusse har verkligen börjat hoppa så jäkla bra och jag har kommit till mer ridning och allt bara fungera så där himla bra. Så stolt över honom. Hoppade lite stuts och linjer, avslutade med hoppa bana med omhoppningssvängar. Super kul å han är ju ganska snabb & vändbar så de var riktigt kul ! Bättre avslut på årets sista träning kunde man nog inte få ! Så glad !!

Vi går ut ur ridhuset för att lasta Tusse, pratar lite om att de va ganska skönt väder ute, inte så där iskallt för att vara 17 december liksom. Säger God Jul till dom andra och rullar iväg...

Åker ut på landsvägen och rullar hemåt, har ca 5km att åka hem. Mamma kör, jag tar upp min telefon för att ringa upp Nicke som hade ringt mig. Vi åker inte fort, ca 50-60km/h..Sen börjar allt... Mamma börjar ratta för att hålla bil & trailer mitt på vägen så gott de går men de är redan försent. Trailern fick som sladd före bilen, hela ekipaget viker sig som en sax, vi saxar fram å tillbaka över vägen tills jag slutligen ser trailern lossnar,vänder sig om och voltar ner i diket samtidigt som mamma å jag snurrar med bilen ner i diket längre fram på andra sidan utav vägen. I allt ser jag Tusse...flyga ur transporten igenom fästet mellan väggen & taket. Minns hur jag bara skriker TUSSE !! Kastar mig ur bilen innan den ens fått stopp nere i diket, springer som aldrig förr ut på den plöjda åkern och bara vill hitta Tusse som försvunnit.

Hade inte en tanke på att kolla hur det var med mamma, jag antog väl bara att de gick bra för henne. Ville bara hitta hästen. Var han skadad ? Vart kommer jag hitta han liggandes ? Är han halt ? Bara han inte sprungit ut på nya 2+1 vägen där de är 100väg UTAN VILDSTÄNGSEL !!! Mamma ringer mig när hon kommit ur bilen, oskadd. Hon börjar leta åt ena hållet å jag åt andra. Jag hör ett skrik från trailern, då är de en bil som stannat och kvinnan i bilen skreiker bara " OMG VAD ÄR DET SOM HAR HÄNT". De var ju liksom ingen vid bil eller trailer så jag förstår henne att hon får panik. Jag skriker till henne, ring polisen, ring polisen. Jag fortsätter springa ute på den plöjda åkern samtidigt som jag försöker ringa Pappa och lillebror..men ingen svarar. Ringer Farmor, ingen svara, ringde massor men INGEN svarade. Nicke svarade iaf, de fick mig lugnt i 10 sekunder iaf...

Jag springer till husen i närheten och ber dom som bor där hjälpa till att gå med lampa och kolla efter Tusse. All hjälp behövdes. Fick sedan tag på lillebror som svarade, stackarn i fullpanik åkte han förbi och sedan hem och hämtade Pappa....Ambulans och brandkåren kom och jag sprnag tillbaka till olycksplatsen, en kvinna kommer och möter mig och försöker lugna mig men jag var ganska sansad fast jag var chockad, men min ända tanka var, "vi måste hitta Tusse". Möter amulansmän och övriga räddningspersonal, " har ni krockat med en älg" NEJ, vi fick sladd på trailern...blablabla berättade allt lite kort & fort, "är det flera bilar inblandade" "MEN NEJ " Helt otroligt, ca 15-20 personer i reflexvästar men INGEN, INGEN av dom hjälpte oss att hitta Tusse. Mamma var ute på åkern och sprang, hyperventilerade efter luft, jag skrek åt personalen att dom måste hjälpa henne, gjorde dom något ? Nej inte ett dug ! Skrek igen åt dom att hon måste ha hjälp, jag övergav min mobil till en kvinna från ambulansen som försökte prata så mamma skulle bli lugn. Men serriöst, aah jag har många åsiketer om den "hjälp" vi fick från räddningstjänsten.

Tusse hittades iaf ca 50-75m från rindellen vid Rasbo macken, precis vid 2+1vägen. Så tacksam över att han varit klock nog att STANNA istället för att fortsatt springa ut på den trafikerade vägen. Evigt tacksamt till farbrorn som hittade Tusse. Som stod alldeles lugnt brevid honom och väntade tills jag kom. Herregud, den lättnaden att bara få se hästen levandes. Obeskrivligt. Sen nästa grej som snabbt slog mig, vågar jag be Tusse gå framåt nu eller kommer han vara totalt blockhalt ? Tog ett steg, tog två..Ingen hälta syntes ! Pust !

Är även så obeskrivligt tacksamt att familjen Gahne kom och hjälpte oss. Att dom kom med trailer så vi kunde köra hem Tusse samt att de va riktigt skönt att Sigrid som är vetrinär kunde checka Tusse också. Så otroligt tacksam för att Tusse ens klev in i transporten efter allt trauma. Var jag häst skulle jag defnitivt inte gå in i en mörklåda på hjul efter att varit med om detta. Han stod jätte lugnt och fint i trailern den biten hem som var kvar så det var riktigt skönt.

I onsdagsmorse vade han svettningar över bogen, men de är väl inte så konstigt då han slog sönder trailern och åkte ur. Lite stel i bogarna, MEN inget annat. Han var ens inte ifylld i benen efter natten. Jag gick ut med han för att checka han först efter de som Karro & Sigrid sagt att jag skulle kolla efter sedan fick han gå ut i hagen. Och han var så lycklig, galopperade ut, bockade & busade, pep och rullade sig. Lycko tårarna rann ner för min kind...

Nu ska han bara få gå och ta de lugnt sedan efter nyår kommer Fia och känner igenom honom med massage och trolleri så får vi se vad nästa steg är.
Men så tacksam över att han lever, vi hade änglavakt, speciellt vår fina Azur de Granat

Nu har ni fått läst vad som gick till, utav mig som var med i bilen och på platsen. Nu ska ni få kort läsa det som stod i UNT:




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar